1. Val av innehåll av legeringselement
Sammansättningen av 6063-legeringen har ett brett spektrum. Förutom mekaniska egenskaper och bearbetningsegenskaper måste den specifika sammansättningen även beakta ytbehandlingsegenskaper, det vill säga hur man ytbehandlar profilen och vilken typ av yta som ska erhållas. Till exempel, för att producera abrasiva material, bör Mg/Si vara mindre. I allmänhet väljs området Mg/Si=1-1.3. Detta beror på att det finns ett relativt överskott av Si, vilket bidrar till att erhålla en sandig yta av profilen; om produktionen är ljus, För material, färgade material och elektroforetiska färgmaterial är Mg/Si företrädesvis inom intervallet 1.5-1.7. Detta beror på att det finns mindre överskott av kisel, profilen har god korrosionsbeständighet och det är lätt att få en ljus yta. Dessutom väljs extruderingstemperaturen för aluminiumprofiler i allmänhet runt 480 grader. Därför bör den totala mängden legeringselement magnesium och kisel vara cirka 1,0 %, eftersom vid 500 grader är den fasta lösligheten av Mg2Si i aluminium endast 1,05 %, vilket är för högt. Innehållet av legeringselement kommer att göra att Mg2Si inte löses helt upp i matrisen under härdning, och det kommer att finnas fler olösta Mg2Si-faser. Dessa Mg2Si kommer inte att ha mycket effekt på legeringens styrka, men kommer att påverka profilens ytbehandlingsprestanda och orsaka oxidation, färgning (eller färg) som orsakar problem.
2. Påverkan av föroreningselement
① Järn, järn är det huvudsakliga föroreningselementet i aluminiumlegering. I 6063-legering föreskriver den nationella standarden att den inte ska vara större än 0.35. Om förstklassiga industrialuminiumgöt används i produktionen kan järnhalten i allmänhet kontrolleras under 0,25, men om för att minska produktionskostnaden, om en stor mängd återvunnet aluminiumskrot eller annat utländskt aluminium används, kommer järnhalten att lätt överträffa standarden. Det finns två former av Fe i aluminium, den ena är fasen (Al9Fe2Si2) med en nålliknande (eller flingor) struktur, och den andra är fasen (Al12Fe3Si) med en granulär struktur. Olika fasstrukturer har olika effekter på aluminiumlegeringar. De har olika effekter. Fasen för den flingiga strukturen är mycket mer destruktiv än den granulära strukturens fas. Fasen kan göra ytan på aluminiumprofilen grov, försämra de mekaniska egenskaperna och korrosionsbeständigheten, och ytan på den oxiderade profilen blir blå och glansig. Minska, den rena tonen kan inte erhållas efter färgning, därför måste järnhalten kontrolleras.
För att minska de skadliga effekterna av järn kan följande åtgärder vidtas.
a) Alla verktyg som används för smältning och gjutning bör beläggas med färg före användning för att minska järnupplösningen i aluminiumvätskan så mycket som möjligt.
b) Förfina kornen, gör järnfasen finare och mindre och minska dess skadliga effekter.
c) Tillsätt en lämplig mängd strontium för att omvandla fasen till fasen och minska dess skadliga effekter.
d) Välj noggrant ut avfall och diverse material för att minimera järntråd, järnspik, järnspån och annat skräp från att komma in i aluminiumsmältugnen och orsaka en ökning av järnhalten.
②Andra föroreningselement
Det finns mycket få andra föroreningselement i elektrolytiska aluminiumgöt, som är mycket lägre än de nationella standarderna. Vid återvinning av aluminiumskrot kan normerna överskridas; i produktionen måste inte bara varje element kontrolleras för att inte överskrida standarden, utan också den totala mängden föroreningselement måste kontrolleras. Beloppet får inte överstiga standarden. När innehållet i ett enskilt element inte överstiger standarden, men den totala mängden överstiger standarden, kommer dessa föroreningselement också att ha stor inverkan på profilens kvalitet. Det som kräver särskild betoning är att praxis har visat att när zinkhalten når {{0}}.05 (inte större än 0,1 i den nationella standarden) kommer vita fläckar att visas på ytan av profil efter oxidation, så zinkhalten bör kontrolleras under 0,05.
